2016-10-26

Flytträtt – hur svårt kan det vara?

Det handlar om intellektuell hederlighet

Att kunna byta mobiloperatör när vi vill är idag en självklarhet för de flesta. Att kunna byta elleverantör eller bolånebank när vi finner en bättre leverantör likaså. Vetskapen om att kunderna kan rösta med fötterna är en av de fina poängerna med marknadsekonomi. Det bidrar till att leverantörerna hela tiden förbättrar sig med kundens bästa i fokus, annars riskerar de att tappa honom eller henne till en konkurrent.

 Det är också med den vetskapen som vi som kunder kan känna oss trygga, även när vi inte väljer det stora, välkända bolaget. Oavsett om det handlar om el, bolån eller pensionsförvaltning. Då vågar vi ta steget till en uppstickare eller innovatör. Till någon som delar våra egna värderingar och som erbjuder de, för oss, bästa lösningarna. 

Flytträtt på pensionskapital har länge varit ett hett samtalsämne. För mig handlar det i grunden om värderingar. Som ärlighet och transparens. Brummer & Partners drev flytträttsfrågan redan när jag började arbeta här för snart 10 år sedan. I omvärlden är den konstigt nog – sorgligt nog – lika omstridd nu som den var då. 

Jag brinner för den här frågan, just för att den är så självklar för mig. För mig är det otänkbart att inte ha fri flytträtt på mitt pensionskapital. Det är en ren hygienfaktor. En leverantör ska förtjäna sina kunder och arbeta aktivt för att de ska vara nöjda och stanna kvar av egen fri vilja. Om leverantören inte motsvarar kundens förväntningar ska han eller hon vara fri att flytta sitt kapital till en annan aktör, utan kostnad och utan krångel. Det handlar om intellektuell hederlighet.

Branschen dansar tango

Jag har själv varit med i många och långa möten om flytträttsfrågan, inte minst i Flyttransparensprojektet. Här har vi i branschen länge dansat tango – tagit två steg framåt och ett steg tillbaka. Bolagens utmaningar har dock lyfts fram och vi har successivt utvecklat en ökad samsyn som gjort att vi kunnat arbeta bort en hel del av det flyttkrångel som tidigare funnits. I alla fall på papperet. FI bedriver just nu en granskning för att säkerställa att alla bolag följer branschrekommendationen. 

Ett av de enklare och helt uppenbara hinder som vi har tittat närmare på är administrativt krångel. Många bolag har nu till exempel gått med på att ta bort tidigare krav om att hämta in underskrifter från kund och arbetsgivare vid upprepade tillfällen i samma ärende. Vilket aldrig borde ha blivit en fråga då underskrifterna redan har inhämtats i samband med att kunden begärde att få flytta sitt kapital. 

Bolag har också tagit bort karenstider som innebär att flyttönskemålet har arkiverats utan hantering i tre månader, något som tidigare fördröjt flyttprocessen ytterligare. Tack vare de flyttblad som arbetats fram via Flyttransparensprojektet ska kunder nu få en mer transparent och tydlig bild av sin befintliga och eventuellt nya försäkring. Där finns all information om avgifter, förmåner och framtida inlåsningsmekanismer. 

Elefanten i rummet

Inlåsningsmekanismer? Ja, du läste rätt. Idag, år 2016, kan aktörer på pensionsmarknaden kräva en flyttavgift på upp till 5 procent av försäkringskapitalet. Detta är viktig och relevant information för att kunna göra en rättvis jämförelse och kunna ta ett välgrundat beslut, oavsett om det handlar om en avgift från det bolag man vill flytta från eller en framtida inlåsningsmekanism i det bolag man vill flytta till.

"Inlåsningsmekanismer? Ja, du läste rätt. Idag, år 2016, kan aktörer på pensionsmarknaden kräva en flyttavgift på upp till 5% av försäkringskapitalet."

Men det är också ett direkt marknadsstörande beteende som på goda grunder har dragit till sig Konkurrensverkets uppmärksamhet. Lika självklart som att fritt kunna byta mobiloperatör eller bank för mina bolån borde det vara för mitt pensionssparande. 

Dessa höga flyttavgifter beror i grunden på pensionsbranschens förkärlek för provisioner. Eftersom bolagen många gånger fått nya kunder genom att ha betalat höga provisioner, delat med sig av fondintjäning (sk kick-backs) samt ibland även bekostat andra bolags utflyttsavgifter anser man sig behöva kompensation om kunden lämnar. Detta är den elefant i rummet som alla i branschen är medvetna om men få vågar prata om, än mindre göra någonting åt. 

Eftersom branschen verkar oförmögen att själva hantera denna fråga, kommer det sannolikt att krävas skärpt lagstiftning. Den enklaste lösningen är att få till ett avgiftstak, först och främst på pensionskapital inom fondförsäkring. Låt det till exempel kosta max 500 kronor per flytt. Om rådgivarna samtidigt befrias från provisioner, och istället ersätts med arvode, minskar risken för provisionsdrivna flyttkaruseller ytterligare.

En självklarhet 2016 

Under tiden kan vi i branschen gemensamt ta flytträttsfrågan ännu ett steg framåt genom att öka möjligheten att slå samman pensionsförsäkringar (här är nya regler på gång) och att låta individen själv ta beslut om flytt av försäkringar som ligger i fribrev, utan krav på en före detta arbetsgivares skriftliga medgivande. 

Lika självklart som att kunna flytta till en annan mobiloperatör, elleverantör eller bolånebank borde det vara att kunna flytta mitt pensionskapital till en annan aktör om jag så önskar. Utan avskräckande avgifter och utan krångel. Ett önskemål som borde vara lika viktigt för mig som för alla kunder och arbetsgivare som ansvarar för de anställdas pensioner. 

Fungerande flytträtt borde över huvud taget inte vara en fråga 2016. Det borde vara en självklarhet för alla i branschen. För mig personligen känns det rätt att jobba på ett försäkringsbolag som konsekvent försöker leva efter sina (och mina) värderingar om intellektuell hederlighet och därför erbjuder full och fri flytträtt till sina kunder. 

Camilla Forsberg

Chef Affärsstöd pension Brummer & Partners

Läs nästa artikel

Brummer & Partners välkomnar Finansdepartementets förslag om bättre flytträtt

Läs nästa: Brummer & Partners välkomnar Finansdepartementets förslag om bättre flytträtt