Hur påverkas din pension av framtidens arbetsmarknad?

Den starkaste förändringskraften – från rinnande vatten till AI

Hur kommer den svenska arbetsmarknaden att förändras under de närmaste decennierna, och hur kan detta tänkas påverka våra framtida pensioner? Vi frågade Anders Ekholm, färgstark nationalekonom och vice vd för Institutet för Framtidsstudier i Stockholm. Han har tidigare bland annat varit analyschef på Socialdepartementet och enhetschef inom det statliga Ekonomistyrningsverket.

Hej Anders. Våra framtida pensioner är beroende av hur mycket pengar som betalas in i systemet – hur mycket vi jobbar, som individer och kollektivt. Men vilka faktorer avgör hur arbetsmarknaden kommer att se ut om säg 20 eller 30 år?  Vilka är de viktigaste förändringskrafterna? 

Jag vill främst lyfta fram tre saker: Demografi, förändrade värderingar och den tekniska utvecklingen, den sistnämnda i kombination med stabila institutioner. Och allt det där hänger ihop. Värderingar påverkar både våra förväntningar på materiell standard och vår vilja att jobba. 

Och livslängd och folkhälsa påverkas av den materiella utvecklingen. Så har det varit i minst ett par hundra år. De tydligaste och mest dramatiska kliven för oss som medborgare togs i och med att vi fick rinnande vatten och ordnat avlopp. Numera sker utvecklingen på många olika fronter och i mycket tätare steg.

Under de närmaste decennierna kan jag inte se några jättestora förändringar på arbetsmarknaden till följd av demografiska faktorer.  Den demografiska försörjningskvoten, alltså hur många som jobbar eller inte jobbar, är högre än någonsin, och fortsätter att öka. Det leder till arbetskraftsbrist. Det är redan nu en relativt liten andel som jobbar inom tillverkningsindustrin, och det kommer även fortsättningsvis att råda brist på bland annat vårdpersonal. Förändringar till följd av innovationer i den tekniska infrastrukturen tar längre tid än vad många tror. 

Nya stora tekniksprång är alltid svåra att förutse men digitaliseringen, som redan har förändrat människors sätt att leva och arbeta, är fortfarande bara i sin linda. Och lär även komma att påverka utvecklingen av nya material, nya sätt att lagra energi och stora framsteg inom områden som biologi, medicinsk teknik och läkemedel.

Vilket enskilt tekniskt framsteg tror du kommer att ha allra störst påverkan på vårt arbetsliv och våra pensioner?

AI, artificiell intelligens, kommer att påverka våra arbetsliv på många olika sätt. Det ger oss till exempel förutsättningar att producera saker bättre och billigare, och skapa ekonomiska förutsättningar att hämta hem en stor del av de jobb som vi tidigare exporterade till låglöneländer.

Ett kul exempel på det är textilindustrin. Snart får vi förutsättningar att även robotisera hanteringen av tyger och andra ”sladdriga” material. Då kan vi kanske måttbeställa en ny kostym på lunchrasten, låta en robot skräddarsy den runt hörnet och få den samma kväll. Även robotar som ersätter mänskligt arbete kan på det viset, direkt och indirekt, generera nya jobb. 

 ”AI gör oss smartare, mindre fördomsfulla och
mindre godtyckliga som individer, vilket
 förhoppningsvis gör att vi kan fatta allt klokare
och mer verklighetsförankrade beslut.” 

Det man oftast pratar om när det gäller våra framtida pensioner är väl demografiska faktorer?

Andelen äldre beräknas öka fram till 2040 ungefär, och planar sedan ut för att öka igen, ytterligare några år framåt. Vilket inte bara medför en fortsatt brist på arbetskraft inom vård och omsorg, det påverkar i hög grad även våra konsumtionsmönster. Och därmed arbetstillfällen och pensionsinbetalningar inom alla tänkbara områden.

Friska och aktiva äldre konsumerar resor och upplevelser, restaurangbesök och alla tänkbara och otänkbara fysiska produkter. Sjuka äldre människor skapar jobb inom vårdsektorn, och där kommer robotiseringen in igen. Många tänker kanske med förskräckelse på att bli vårdad av robotar, men studier visar att de flesta människor till exempel föredrar tekniska hjälpmedel för intimhygien hellre än att be en undersköterska om hjälp.

De flesta av oss ska nu gå i pension lite senare. Hur många år måste vi jobba för att det nuvarande systemet ska vara någorlunda i balans? 

Om vi ser till faktiskt beteende under de senaste 20 åren, steg medelåldern för pensionering bara med ett par år. Men bakom den snittsiffran ryms två helt olika verkligheter: Vissa kategorier pensionerar sig allt tidigare, andra allt senare.

Det man oftast talar om här är hur fysiskt betungande jobben är att man sliter ut kroppen och så vidare, men det är inte hela sanningen. Inte heller att man slutar tidigare för att man har råd. Bland de som jobbar längre utmärker sig till exempel högavlönade specialistläkare och specialistsjuksköterskor, medan högavlönade revisorer och administrativa chefer går i pension tidigt. Och lågavlönade kulturarbetare jobbar ofta längre än lågavlönade kontorister. Kanske handlar det mer om vilka som fortfarande tycker det är stimulerande och kul att jobba?

En fråga man också kan fundera över är hur tidigt vi börjar jobba och därmed börjar tjäna in pension. De som skaffar sig en högskoleutbildning börjar i snitt jobba vid ca 28 års ålder, men det finns fortfarande en del som börjar jobba direkt efter grundskolan, alltså så där en 10 år tidigare. Till detta kommer en rätt stor grupp nya svenskar. Både unga och färdigutbildade, och vuxna som inte hinner jobba lika många år som den som är född och uppvuxen här. 

Kanske måste vi anpassa systemet mer till hur många år vi faktiskt jobbar? Men det är inte helt enkelt att skapa ett sådant system med pensioner som går att leva på och samtidigt upplevs som någorlunda rättvist. 

”Vi får systematiskt lägre allmän
pension och blir allt mer beroende
av tjänstepension och eget sparande” 

Kan du utveckla det där … vad i vårt nuvarande pensionssystem skulle behöva ses över med tanke på hur arbetsmarknaden förändras?

Det grundläggande för ett någorlunda stabilt system är att det måste vara balanserat och det nuvarande systemet är så fiffigt konstruerat att det till största delen balanserar sig själv. Inkomstpensionen sänks automatiskt när Sveriges ekonomi går dåligt, och höjs när den går bra. Premiepensionen, som är en mindre del, påverkas i stället av hur aktie- och penningmarknaderna utvecklas. 

Det nuvarande pensionssystemet har dock inneburit att vi har fått lägre allmän pension och därmed blivit allt mer beroende av tjänstepensionerna och eget sparande. Inte helt optimalt men att, som förr, basera systemet på garanterade utbetalningar skulle i praktiken göra systemet mindre ekonomiskt stabilt men mer förutsägbart, så länge som det inte kollapsar.

En långsamt minskande andel av pensionärerna, 36 procent år 2016, är också beroende av garantipension, äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg, som finansieras av statsbudgeten utan att belasta pensionssystemet. Den typen av pension är mer beroende av kortsiktiga politiska beslut.  

En sak som vi förr eller senare lär få anledning att ta tag i är den nya gig- eller plattformsekonomin, med allt fler egenföretagare och frilansare som måste ta ett större eget ansvar för sin pension. Det allmänna pensionssystemet är ju framför allt anpassat för den överväldigande majoritet som har fast anställning och jobbar heltid hos stabila, ofta större arbetsgivare.

Frågan är bara vem som skulle känna sig manad att utveckla nya lösningar för frilansare och egenföretagare? Varken facket eller arbetsgivarna har idag några uppenbara incitament för att göra det. Det handlar visserligen idag bara om några enstaka procent av alla yrkesverksamma, men utvecklingen går helt klart i den riktningen, och varken de tillfälliga uppdragsgivarna eller de företag som förmedlar personal har så vitt jag vet visat något större intresse för frågan. Var och en får helt enkelt ta ansvar för sin egen pension.

Och när ska man då börja tänka på det?

De flesta av oss är nog tillräckligt vuxna i 25 till 30-årsåldern. Då har vi förhoppningsvis skaffat oss de insikter och värderingar som krävs för att veta hur vi vill ha det framtiden, och vad vi är beredda att avstå nu för att uppnå detta. Men de flesta människor är rätt dåliga på att fatta beslut om intäkter och utgifter som ligger långt fram i tiden. Vi konsumerar hellre idag än skjuter upp konsumtionen, vi har helt enkelt en ganska dålig förmåga att hantera tid.

”Det stående grundtipset till just den kategorin är att ta tag i
pensionsfrågan tidigt, spara regelbundet och sprida riskerna.” 

Börja med att ta reda på fakta om vad som gäller, hur man själv ligger till och vad man kan göra åt det – förslagsvis via www.minpension.se  

Om vi nu försöker ta ett större eget ansvar för pensionen – hur hanterar vi att välja rätt mellan alla olika sparformer och fondalternativ? Klarar vi verkligen av att få ut det bästa av den här valfriheten?

Nej, det gör vi oftast inte. Ca 10 procent av befolkningen gör aktiva val ofta och de får ut en bättre avkastning. Men vi andra är väsentligt mindre aktiva. Ju fler alternativ vi ställs inför, desto större risk är det att vi inte fattar något beslut alls. Valfriheten ökar vår välfärd upp till ett antal val, får vi fler val så sjunker sedan vår upplevda nytta. Idag har vi allt för många val för att vi ska kunna hantera dem.

”Vad som behövs är ett hanterligt
antal bra, väl genomlysta och enkelt
jämförbara alternativ.”